19 mar Planera för lärande i musik av Göran Nikolausson
Med utgångspunkt i låten ”Varm korv boogie” klargörs att det dels finns en röd tråd i kursplanen för musik där både syfte, centralt innehåll och kunskapskrav relaterar till varandra. De ämnesspecifika förmågorna samspelar med varandra och behöver inte separeras.
Kursplanernas struktur har syfte och centralt innehåll. I syftet beskrivs vilka kunskaper som ska förmedlas i undervisningen. Där finns också de långsiktiga målen, d v s de ämnesspecifika förmågor som eleven ska utveckla. Centralt innehåll utgörs av kunskapsformerna fakta, förståelse och färdighet (teoretisk och praktisk). När dessa kunskaper behandlas på rätt sätt i undervisningen kan elevernas förmågor utvecklas.
Hur ska man tänka?
När man ska planera ett arbetsområde utifrån kursplanerna i ämnet musik är det viktigt att man börjar med att studera ämnets syfte, då det är denna text som är ämnets arbetsbeskrivning. I syftet beskrivs vad musikundervisningen ska leda fram till, det vill säga vilka kunskaper och färdigheter som eleven ska ges förutsättningar att utveckla.
I syftet finns också de långsiktiga målen, de ämnesspecifika förmågor som eleverna ska utveckla genom undervisningen. I ämnet musik handlar det om tre förmågor som eleven ska utveckla: förmågan att spela och sjunga i olika musikaliska former och genrer, skapa, gestalta och kommunicera egna musikaliska idéer samt analysera och samtala om musikens uttryck i olika sociala, kulturella och historiska sammanhang. Ordet förmåga har betydelsen kompetens, kapacitet, duglighet och omdöme. Syftet med undervisningen är att eleverna utvecklar ett omdöme i hur, när och varför de ska använda dessa kunskaper.
Omdömeskunskap är förtrogenhet, vilket kommer av en utvecklad förståelse av inlärda faktakunskaper och färdigheter (teoretiska och praktiska) samt kännetecknas av att eleven på egen hand kan hantera eller agera i olika situationer med hjälp av dessa faktakunskaper och färdigheter. Att ha ett utvecklat omdöme innebär alltså att man kan göra något självständigt. Det är alltså detta som undervisningen i musik ska utveckla hos eleven: att kunna använda sitt omdöme när man spelar i olika musikaliska former och genrer, när man skapar samt gestaltar och kommunicerar egna musikaliska idéer samt när man analyserar och samtalar om musikens uttryck i olika sociala, kulturella och historiska sammanhang.
När lärare intar ett sådant förhållningsätt till kunskap och använder det som utgångspunkt vid planering av sin undervisning får detta stor inverkan på hur det centrala innehållet angrips.
Tre kunskapsområden
När man studerar centralt innehåll kan man notera att det varken anger nivå eller omfattning. Om man däremot jämför det centrala innehållet på låg-, mellan- och högstadiet märker man att innehållet blir mer komplext och sammansatt ju högre upp i stadierna man kommer. En orsak till att nivå eller omfattning inte anges i centralt innehåll är att det i så fall skulle begränsa lärarens frihet att kunna fördjupa sin undervisning inom något kunskapsområde.
Nivån och omfattningen på lärarens undervisning definieras istället i kunskapskraven. Läraren måste således relatera till kunskapskraven för att kunna avgöra på vilket sätt och i vilken omfattning som det centrala innehållet ska angripas i undervisningen. Vidare måste läraren anpassa nivån på undervisningen utifrån varje enskild elevs behov och förutsättningar. Detta innebär att läraren måste hålla igång flera kunskapsnivåer i sin undervisning samtidigt.
Det centrala innehållet är indelat i tre olika kunskapsområden i ämnet musik; musicerande och musikskapande, musikens verktyg samt musikens sammanhang och funktioner. Kunskapsområdena har flera gemensamma nämnare och relaterar till varandra på olika sätt. Framförallt gäller detta musicerande och musikskapande samt musikens verktyg som utgör varandras förutsättningar, där musikens verktyg innehåller alla de musikverktyg som behövs för att man ska kunna musicera och skapa musik.
Börja med ett tema
Om det är förmågan att spela och sjunga som man i första hand vill att eleverna ska utveckla i ett arbetsområde för årskurs 4-6 är det lämpligt att utgå från kunskapsområdet Musicerande och musikskapande i centralt innehåll. Där finns en underrubrik som heter ”Sång, melodispel och ackompanjemang i ensembleform i olika genrer”. Detta kunskapsinnehåll består av färdigheter som kan utveckla elevernas ”förmåga att spela och sjunga i olika musikaliska former och genrer”. Kunskapsinnehållet behöver dock konkretiseras vilket sker genom att man väljer att utgå från en sång i någon genre.
Att exempelvis välja Owe Thörnqvists låt ”Varm korv boogie” har flera fördelar, bland annat att låten endast är uppbyggd kring ett enda tema, vilket kan vara en fördel i ett gemensamt musicerande, där eleverna befinner sig på olika färdighetsnivåer. Låten ”Varm korv boogie” är hämtad från rock’n’roll-genren och är till sin form uppbyggd kring en så kallad bluestolva, det vill säga låten består av tolv takter som spelas i en rundgång eller i perioder. I denna form av musicerande är det vanligt att man utgår från ”Gehörsmusicerande efter musikaliska mönster, till exempel ackordföljder, perioder och kompmodeller.”
Vad gäller kompmodeller så kännetecknas genren rock’n’roll från 50-talet av en viss typ av ackompanjemang på piano, gitarr och bas. Några av dessa kompmodeller, i form av olika rytmiseringar kan man föra in i elevernas spel, detta för att eleverna på längre sikt ska kunna utveckla sin förmåga att spela och sjunga genrespecifikt.
Utgå från tanken
I det centrala innehållets andra kunskapsområde ”Musikens verktyg” finns flera underrubriker, som kan utveckla elevernas förmåga att spela och sjunga i olika musikaliska former och genrer, bland annat ”Rösten som instrument för olika vokala uttryck, till exempel sång, jojk och rap.” För att eleverna ska lära sig att sjunga med olika vokala uttryck är det bra om de får lyssna på någon sångare från rock’n’roll-genren. Man kan visa en låt av exempelvis Elvis Presley och göra eleverna uppmärksamma på hur han använder sin röst i olika vokala uttryck för att ge musiken dess karaktär.
För att kunna utveckla sin förmåga att sjunga behöver man också få kunskap om hur man vårdar sin röst. Detta kan ske genom att man inkluderar ”Röst och hörselvård” vid musikaliska aktiviteter, till exempel uppvärmningsövningar, i arbetsområdet.
”Ackord och melodiinstrument, bas och slagverk för melodi och rytmspel och ackompanjemang” är andra kunskaper som ingår i arbetsområdet. Det finns stora vinster i att arbeta med instrumentalundervisning, där eleverna får lära sig ackord med komp, melodi eller melodifigurer, basgångar och trumkomp, för att sedan få sätta ihop de olika instrumenten till en ensemble och spela låten. Det är också naturligt att inkludera ”Rytm, klang och dynamik, tonhöjd, tempo, perioder, taktarter, vers och refräng som byggstenar för att komponera musik i olika genrer” i arbetsområdet, då dessa byggstenar också ingår i ett musicerande.
I låten ”Varm korv boogie” utgår både vers och refräng från samma tema, vilket också kan sägas att låten består av en enda period. För att få fram variation i musiken kan man låta eleverna spela lite mer återhållsamt i vissa delar av låten, för att därigenom skapa dynamik i låten. Vid gemensamt spel är det viktigt att alla musikanter spelar i samma tempo. Likaså är det viktigt att eleverna lär sig att rytmisera utifrån låtens taktart, som i detta fall är ”shuffle” eller bluestakt. Eleverna behöver också få träning i att sjunga låtens melodi i rätt tonhöjd, vilket innebär att kunna följa melodin eller att sjunga i ”pitch”.
Skydda öronen
I ensemblespel är kommunikationen mellan de som spelar och sjunger mycket viktig. Därför är det nödvändigt att introducera ”Musiksymboler, grafisk notation, noter och ackordbeteckningar”. I ensemblespel är musiksymboler ofta olika tecken som läraren använder för att kommunicera med eleverna och uppmärksamma dem på det som sker i låten. Musiksymboler är ett komplement till gehörsmusicerandet och en hjälp för att orientera sig igenom låten. Det finns många olika slags musiksymboler och en av dessa är grafisk notation, som exempelvis kan vara en bild som ritas på tavlan. Det kan också vara ackordbeteckningar, som visar hur ett ackord ser ut. Den mest kända musiksymbolen i västerländsk musik är noten. I låten ”Varm korv boogie”, som utgår från gehörsmusicerande, sker kommunikationen mellan de musicerande i första hand via grafisk notation, olika tecken och ackordbeteckningar.
I ensemblespel är elektriska instrument och slagverk vanligt förekommande, vilket innebär att volymen kan bli hög. Det kan i sin tur ge skador på hörseln. Därför behöver man göra eleverna medvetna om att det är viktigt att vårda sin hörsel och ge dem kunskaper om hur man kan skydda sina öron från exempelvis tinnitus.
I det tredje kunskapsområdet Musikens sammanhang och funktioner finns rubriken ”Hälsosamma ljudnivåer och olika typer av musikhörselskydd”. Dessa kunskaper kan också ingå i arbetsområdet. När man går på djupet och ser vilka kunskaper som finns inom detta kunskapsområde noterar man att de relaterar till en annan förmåga, nämligen ”förmågan att analysera och samtala om musikens uttryck i olika sociala, kulturella och historiska sammanhang”. Man kan föra samtal med eleverna om vad som är hälsosamma ljudnivåer och vilka typer av musikhörselskydd som man ska använda för att skydda hörseln.
Man kan också ställa frågor till eleverna, så att de utmanas att analysera det egna musicerandet, med omdömen om hur det låter och genom att göra jämförelser exempelvis mellan originalet och det egna versionen av låten. Att få spela en låt man gillar ger också en upplevelse och att få göra det tillsammans med sina kompisar ger en känsla av grupptillhörighet. I kunskapsområdet ”Musikens sammanhang och funktioner” benämns detta som en kunskap i rubriken ”Ljudets och musikens fysiska, tanke och känslomässiga påverkan på människan i olika sammanhang. Hur musik används för påverkan och rekreation och i olika rituella sammanhang”. När det gäller det sistnämnda, d v s hur musik används för att påverka, kan man utifrån låten Varm korv boogie diskutera hur populärmusiken har påverkat människors livsstil i Sverige från 50-talet och framåt.
Spelar för varandra
I ett musicerande blir det också naturligt att eleverna utvecklar ett språk med ämnesspecifika ord och begrepp, vilket finns med som en kunskap i kunskapsområdet: ”Ord och begrepp som behövs för att kunna läsa, skriva och samtala om musicerande och om intryck samt upplevelser av musik.”
Vad gäller den andra förmågan i kursplanernas syfte, det vill säga ”förmågan att skapa samt gestalta och kommunicera egna musikaliska idéer” utvecklas också denna i ett musicerande, eftersom eleverna gestaltar en musikalisk idé i form av Owe Thörnqvists gamla hit ”Varm korv boogie”. Att gestalta innebär att man tolkar eller skapar något eget, vilket eleverna gör i och med att de gör en cover på låten. Den låter inte exakt som originalet utan är en tolkning av originalet.
Musik har alltid en mottagare och därför kan det dessutom vara roligt för eleverna att få framföra med sin låt inför föräldrar eller andra intressenter. Att planera och se fram mot ett att få göra ett musikframförande kan vara en viktig drivkraft för eleverna så att de känner att det blir meningsfullt att öva inför detta. Det är inte roligt att träna om man aldrig får spela match, som man brukar säga inom fotboll. Och det är faktiskt så att i ett musicerande är det naturligt att man framför det man har övat in.
Därigenom utvecklar eleverna också förmågan att kommunicera egna musikaliska idéer. Däremot kan man diskutera huruvida elevernas cover på Varm korv boogie innebär att man skapar musik eller inte. Att spela en s.k. coverlåt innebär inte att man åstadkommer ett skapande i form av en egen komposition, men att imitera eller återskapa något innebär att man sätter sin egen prägel på det man spelar. När man lyssnar på musik är det inte ovanligt att man uppfattar det som att många låtar har stora likheter med varandra. Detta är egentligen inte är så konstigt, eftersom man endast har ett begränsat urval av toner och ackord samt rytmer att använda sig av för att skapa musik. Det är svårt att skapa något helt nytt, som inte påminner om något som har skapats tidigare. Att musicerande och musikskapande omnämns i samma kunskapsområde är ett bevis på att dessa två kunskapsformer har flera gemensamma nämnare och är svåra att särskilja från varandra.
Skriftliga omdömen
Under arbetets gång bedömer läraren varje elevs prestation som den dokumenterar, vilket blir ett underlag för de skriftliga omdömena. Bedömningen grundas på vilket sätt och i vilken omfattning samt på vilken nivå som elevens olika förmågor har tillgodogjort sig kunskapsinnehållet av det centrala innehållet.
Ovanstående exempel syftar till att klargöra att det dels finns en röd tråd i kursplanerna för ämnet musik där både syfte, centralt innehåll och kunskapskrav relaterar till varandra att de ämnesspecifika förmågorna samspelar med varandra och inte behöver separeras. I ett arbetsområde är det fullt möjligt att arbeta med alla förmågor, även om det kanske finns en starkare betoning på någon av dem.
Utgångspunkten för detta arbetsområde var att utveckla förmågan att spela och sjunga i olika musikaliska former och genrer, genom kunskapsområdena ”musicerande och musikskapande” och ”musikens verktyg” i centralt innehåll. Efter hand växte arbetsområdet till att omfatta alla tre förmågor samt alla tre kunskapsområden. Exemplet vill belysa att ett arbetsområde som utgår från en enkel låt som ”Varm korv boogie” kan omfatta flera förmågor och kunskapsområden på samma gång.
Ovanstående arbetsområde bidrar också med ämnesspecifika kunskapsbidrag till de övergripande målen i den samlade läroplanens andra del kapitel 2.2, där det står att skolans ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan
– använda sig av och ta del av så många uttrycksformer som möjligt såsom språk, bild, musik, drama och dans
Det finns flera ämnesspecifika kunskapsbidrag som musik kan bidra med till dessa mål exempelvis:
- använda sig av det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt …
Långsiktiga mål är grunden
Musik har ett eget språk som är bärare av den kunskap som finns i ämnet. Språket utgör också en grund för både tanke och kommunikation. Musik har dessutom ett eget fackspråk, vilket gör musik till ett eget ämne. Vidare är fackspråket en del av kunnandet i ämnet samtidigt som det är en rent språklig kunskap.
När man studerar de övergripande målen upptäcker man att ämnet musik kan bidra till att flertalet av dessa mål utvecklas.
Ovanstående exempel visar att de långsiktiga målen i syftet, det vill säga de ämnesspecifika förmågorna, ska ligga till grund för lärarens planering av undervisningen. En grundläggande tanke med de nya kursplanerna är att de ämnesspecifika förmågorna ska utvecklas genom kunskapsformerna fakta, förståelse och färdighetskunskaper (teoretiska och praktiska) som det centrala innehållet är uppbyggt kring. För att man som lärare ska bli mer medveten om att det är de ämnesspecifika förmågorna som ska utvecklas genom det centrala innehållet i undervisningen kan man sätta in centralt innehåll för de olika stadierna i en gemensam matris samt lägga till en extra kolumn där man skriver in de förmågor som ska utvecklas genom det centrala innehållet (se matris).
Progressionen i det centrala innehållet blir också tydlig och man upptäcker att varje kunskapsområde, som tidigare nämnt, blir mer sammansatt och ökar i komplexitet för varje nytt stadium.
Att göra så kan också vara till god hjälp när man ska bestämma undervisningens arbetsmetoder och arbetsformer. Det är i undervisningen som eleverna ska möta kunskaperna i det centrala innehållet och då är det viktigt att eleverna får möta kunskaperna i sitt rätta sammanhang, så att de kan utveckla förståelse för det de gör. Detta leder också till att eleven utvecklar sitt omdöme till att använda sina kunskaper och färdigheter samt sin förståelse när det behövs.
Att köra bil
Följande exempel som handlar om bilkörning kan visa hur en förmåga relaterar till fakta och färdigheter.
Vid körkortsutbildning för bil får en elev utveckla både faktakunskaper och färdigheter (teoretiska och praktiska) samt förståelse för det han eller hon har lärt sig. I utbildningen får eleven också träning i att samordna de olika kunskaperna och färdigheterna, vilket sker genom olika körmoment. De olika körmomenten bygger på att omsätta faktakunskaper och färdighetskunskaper (teoretiska och praktiska) till praktisk handling. I detta avseende har eleven utvecklat faktakunskaper och färdighetskunskaper i bilkörning, men det innebär inte att eleven är en fullgod förare.
Utifrån trafiksäkerhetssynpunkt är det inte tillräckligt att ha en utvecklad färdighet i hur man kör bil på en väg eller känna till de olika trafikmärkenas betydelse. I trafiken måste man dessutom kunna anpassa sin körning till trafikens rytm och övriga medtrafikanter. Detta utvecklas genom övningskörning i trafiken där eleven i det rätta sammanhanget får träning i att utveckla sin körförmåga. En utvecklad körförmåga kännetecknas av en helhetssyn, där man uppfattar samband i trafiken och förstår olika trafiksammanhang och utifrån detta använder sina inlärda kunskaper och färdigheter.
Utveckla mer
På samma sätt är det med ett musicerande. Det räcker inte att ha utvecklat en teknisk färdighet på ett instrument eller att kunna läsa en ackordanalys för att man ska kunna fungera i ett musiksammanhang. Man måste också kunna kunna anpassa sitt spel till en låts karaktär och till sina medspelare. En utvecklad spelförmåga utmärker sig på ett liknande sätt som en utvecklad körförmåga, det vill säga att man kan omsätta det man har lärt sig och använda detta i det sammanhang man spelar i. Detta ställer krav på vilka metoder och arbetssätt som man väljer i sin undervisning.
Om man som lärare inte ser den röda tråden i kursplanerna med syfte, centralt innehåll och kunskapskrav kommer eleven endast att utveckla kunskaper och färdigheter och inte sina förmågor. I tidigare läroplaner såsom Lgr 80 och Lgr 62 finns en kunskapssyn som byggde på att eleven skulle utveckla enbart kunskaper och färdigheter. I Lgr 11 och i Lpo 94 ska eleven dessutom utveckla förståelse för att därigenom kunna utveckla olika förmågor (se bild nedan).
Författare: Göran Nikolausson är adjunkt i musik med inriktning mot musikdidaktik vid Linnéuniversitetet i Växjö och musiklärare vid årskurs 1–6 vid Sandsbro skola i Växjö. Göran ingick också i Skolverkets arbetsgrupp för ämnet musik vid skrivandet av de nya kursplanerna samt har varit med och skrivit Diskussionsunderlaget för kursplanerna i musik.